Regeringen vill att Sveriges kommuner och regioner ska bli bättre rustade att hantera kriser och krig. En ny lagförslagslutning, som presenterats i en debattartikel av civilsförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin (KD) och kommunalministern Johan Pehrson (L), menar att alla kommuner bör ha tillräckliga förråd för att klara sin egen verksamhet i två veckor utan externt stöd. Förslaget är en del av arbetet med att stärka det totala försvaret och anpassa samhället till en tuffare säkerhetspolitisk verklighet.
Kärnan i förslaget är en lagändring som ska införa ett krav på lägsta lagernivåer för livsviktiga varor och material. Det gäller allt från livsmedel och vatten till läkemedel, bränsle och reservdelar till vatten- och avloppssystem. Målet är att kommunerna ska kunna upprätthålla kritiska samhällsfunktioner – som vattenförsörjning, avlopp, el, värme och vård – under de första kritiska veckorna i en allvarlig kris eller krigssituation.
Idag finns inget generellt lagkrav på hur stora lager kommunerna måste ha. Vissa kommuner har arbetat systematiskt med beredskapslager, medan andra har minimala förråd. Den nya lagstiftningen ska skapa en jämn botten över hela landet. Det betyder att kommuner som idag har låga nivåer måste bygga upp sina lager, vilket kräver både utrymme, logistik och pengar.
Förslaget kommer som ett led i en lång rad åtgärder sedan säkerhetspolitiken skiftade kraftigt efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022. Under decennier efter kalla krigets slut minskade Sveriges civila beredskap successivt. Lager lades ner, ansvaret för forsörjning flyttades till marknaden och just-in-time-tänkande blev normen för att spara pengar.
Dennya säkerhetspolitiska analysen visar dock att Sverige kan utsättas för tryck eller attack utan lång förvarning. Totalförsvarets princip innebär att civilsamhället måste fungera för att stödja militära försvaret och skydda befolkningen. En utredning som lämnades 2023 (SOU 2023:44) pekar ut att kommunerna är “krisberedskapens rygggrad” men att många saknar förutsättningar att hantera långvariga störningar. Regeringen följer nu upp den utredningen med konkreta lagförslag.
För den enskilde medborgaren är budskapet dubbelriktat. För det första innebär förslaget en tryggare grund: om krisen kommer – oavsett om det gäller en cyberattack mot vattenverket, en storm som stänger av elnätet eller en militär hotbild – ska kommunen kunna leverera vatten, värme och vård i minst 14 dagar. Det minskar risken för att samhället stannar helt.
För det andra påverkar det din egen beredskap. Myndigheternas rekommendation är att varje hushåll ska klara sig en vecka utan samhällsstöd. Om kommunen garanterar två veckors drift, skapas en buffert som ger myndigheter tid att organisera storskaliga insatser innan krisen blir akut för enskilda. Men det är ingen garanti för bekvämlighet – det kan fortfarande gälla rationerat vatten, avstängd el och begränsad tillgång till vissa varor.
Kritiker och kommunala representanter pekar på flera hinder. Kostnaden för att bygga och underhålla lager är stor, och det är oklart hur finansieringen ska fördelas mellan stat och kommun. Dessutom krävs fysiskt utrymme och logistik för att rotera varor så att de inte går ut på datum. Det finns också en risk för “bunkersyndrom” – att man lägger ner resurser på lager snarare än på att stärka systemens motståndskraft, till exempel genom redundans i el- och vattennät.
Förslaget ska nu remissbehandlas innan en eventuell lagstiftning kan träda i kraft, sannolikt under 2025. Samtidigt arbetar regeringen med liknande krav på regional nivå och för privata aktörer i livsviktiga sektorer. Sammanfattningsvis är det en skift från att lita på att “det löser sig” till att lagstifta om minimikrav – en erkännande av att frihet och säkerhet kräver konkreta förråd, inte bara goda intentioner.
Image: Photo: Mustafa · Pexels
Based on reporting from SVT Nyheter.
Cookies & Privacy: This website uses cookies to ensure you get the best experience on our website. Read more.
